Vid årets parentationsceremomi i S:t Jacobs kyrka den 13 november framförs ett rekviem av kompositören Cherubini under ledning av 1:a koralintendent Ian Plaude. Därutöver arrangeras två offentliga öppna konserter: den 23 oktober klockan 16 i Ansgars kyrka i Lidingö (entré 150 kronor) och den 5 november klockan 15 i S:t Jacobs kyrka (gratis konsert med frivillig kollekt).

Luigi Cherubini (1760-1842) föddes i Florens som det tionde av totalt tolv barn i familjen. Fadern var teatermusiker och cembalist vid Teatro della Pergola, tillika Luigis första musiklärare. Den unge Luigi lärde sig komposition från flera ledande Florensbaserade tonsättare, och hans första mässa framfördes när han var 13 år.

Efter genomförda studier för Giuseppe Sarti i Bologna och Milano flyttade Cherubini vid 27 års ålder till Paris, som han senare kom att betrakta som hans hemstad. Han var under sin livstid en mycket känd och respekterad tonsättare, först för operor och, efter en tyst period i kölvattnet av den franska revolutionen, senare främst av sakral musik. Han kom att skriva inte mindre än sju operor, fem mässor, ett stort utbud av motetter och andra sakrala verk samt två rekviemmässor.

Hans första rekviemmässa, i c-moll för blandad kör och orkester (1816), var beställd av den franska regeringen för att framföras till minne av kung Ludvig den XVI:s och Marie Antoinettes avrättning. Den fick ett omedelbart erkännande vid sitt uruppförande 1817 och prisades av tonsättare som Beethoven, Brahms, Berlioz och Schumann, som beskrev den som ”utan motsats i vår värld”, 20 år efter Mozarts rekviem. Särskilt Beethoven öste beröm över den tio år äldre Cherubini. Beethoven kallade honom ”Europas främsta levande dramatiska tonsättare” och lär ha sagt att ”skulle jag skriva ett rekviem, skulle Cherubini vara min enda förebild”. Verket framfördes på Beethovens begravning på dennes beställning.

Den franska ärkebiskopen kritiserade dock Cherubini för att rekviet hade tonsatts för blandad kör med kvinnoröster, och 1834 förbjöds dess uppförande på grund av damkörsstämmorna när den föreslogs för Cherubinis kollega Adrien Boieldieus begravning. Cherubini påbörjade omedelbart arbetet på ett andra rekviem, i d-moll för manskör, vilket han skrev klart 1836, uruppförde 1838 och stipulerade skulle spelas vid sin egen begravning. Det blev hans sista större körverk.

Verket håller en dämpad stämning, färgad med en kännedom om förestående död och fylld med mer en raffinerad sorg, snarare än ett religiöst lugn. Detta dock med undantag för sats 3, Dies Irae, som energiskt förs fram med en obeveklig syn på slutlig dom som påminner starkt om liknande partier i rekviemmässor av Mozart, Berlioz och Verdi. Referenser till särskilt Mozarts rekviem finns även i sats 4 Offertorium med den återkommande polyfoniska sektionen ”Quam olim Abrahae promisisti” och i den majestätiska Sanctus, med sina ”Hosanna in excelsis” fanfarer.

Ian Plaude, X
1:a koralintendent
Den Bacchanaliska Kören
Par Bricole

Rekviemmässa nr. 2 i d-moll (1836) av Luigi Cherubini (1760-1842)

Lidingösymfonin,

Den Bacchanaliska Musiken ur Sällskapet Par Bricole,

Den Bacchanaliska Kören ur Sällskapet Par Bricole

Dirigent – Ian Plaude

Konsertlängd: 55 minuter

Introitus et Kyrie
Graduale
Dies Irae
Offertorium
Sanctus
Pie Jesu
Agnus Dei