Magnus Ljungkvist, Generalceremonimästare
Vi visste att det här kunde bli en besvärlig höst när sällskapets ämbetsmän samlades i augusti och av Stormästaren fått direktivet: Var kreativa! Då hoppades vi fortfarande på att pandemin skulle ge med sig och att en någorlunda normal verksamhet skulle kunna återtas under senare delen av hösten.
Men när vi stod i stamhuset den 5 december ett par månader senare var vi sju bröder på plats för att hålla traditionen levande och genomföra – Trots Allt! – en Barbarahögtid detta Anno Horribilis. Det var dock ingalunda endast sju bröder som varit involverade i detta. Idéer hade bollats och förkastats. Folkhälsomyndighetens inskränkningar slog ner som små bomber i planeringen där vår Barbara krympte som skräddarens löften i Sagan om Mäster Skräddare. Men en skara på ett tjugotal ämbetsmän lät sig aldrig nedslås utan fortsatte planeringen under ständigt nya förutsättningar.
Vi hade haft möjligheten till någon form av digitalt genomförande på bordet ända sedan 2GCM Magnus Iversen föreslagit att vi kunde filma hela eller delar av högtiden på en planeringspromenad vi haft en solig augustidag. Då kändes detta utkast verkligen som en nödplan, och vi trodde väl aldrig att den skulle bli verklighet.
Men i början av november stod det klart att det inte skulle kunna genomföras en större ceremoni. Istället genomfördes en heroisk omplanering. De Högsta Styrande satte ner foten och var tydliga med att vi inte ställer in – vi genomför traditioner genom förnyelse! Vi flyttade ut platsen för måltidskalaset till det ”Internationella Nätverket – providörerna” med Anders Holm i spetsen förberedde en trerätters på distans, Sällskapets Storceremonimästare
Tim Bowden lärde oss om Zoom, det gjordes bildspel och filmsekvenser, vi planerade världens minsta kortege och vi var noggranna med att detta skulle genomföras med både värdighet och Bricolistisk glädje. Alltsammans dokumenterat på ett förtjänstfullt sätt av Ulf Fransberg och Jonny Jensen.
Vi bestämde oss för att bjuda in hela Bricoleriet och den minsta Barbara i Bricoleriets historia blev nu istället den geografiskt största. Bröder från Norr till Söder anslöt och vi hade runt 150 datorer anslutna under kapitlet och runt 120 datorer anslutna under det Högtidliga Måltidskalaset. Då ska man betänka att vid många, många, av dessa terminaler satt både två och flera bröder och senare under kvällen anslöt också ett hundratal kärälskeliga.
När Helan sjungits och vår Stormästare Emeritus stört inledningen av middagen stod det klart att vi bevittnat något nytt (även om öronen skrynklade sig av den osynkroniserade snapsvisan) och alldeles alldeles underbart. Med en tår i ögat deltog jag i en magisk kväll framför datorer men med de bästa Bröder som detta avlånga land kan uppbringa.
Det är svårt att finna ord. Så jag avslutar denna berättelse som sig bör:
Klang! Nu börjas det!