I Par Bricole intar Lars Hjortsberg (1772-1843) en speciell hedersplats. Inte många Stormästare har varit lika omtyckta och beundrade. 1822 efterträdde han Måns Stenbock, en av Gustaf III:s sex överstekammarjunkare. Stenbock var både generalmajor och serafimerriddare samt en av de första bland hovets unga män att inträda i Par Bricole. Det skedde 1791. Högsta graden, RSK, erhöll Stenbock 1808 och utsågs året därpå till Ordförande i Arbetsgraderna.
Stenbocks uppgift var att hålla glädjen vid liv i de lägre graderna medan Nescher höll traditionerna från Gustaf III:s tid helgade i de högre. Detta arrangemang drog för årtionden framöver en slöja över Neschers namn och rykte. Att tiderna förändrats vägrade Nescher inse, som in i det längsta hoppades på en återgång till gammal god ordning.
Men hans är förtjänsten att så mycket i Par Bricole från de första åren bevarades; annars hade de sannolikt för evigt gått förlorade. 1813 inträdde Stenbock som Deputerad Stormästare. Sju år senare, 1820, efterträdde han Nescher när denne avsade sig Stormästarskapet. Den populäre “greve Måsse” återinförde genast de yra ungdomslekar som länge hade lyst med sin frånvaro.
Den främste av Stenbocks medhjälpare var Lars Hjortsberg. Par Bricole kunde med rätta vara stolt att räkna samtidens främste skådespelare bland ledamöterna; när Stenbock oväntat avled 1822 var det således lätt att utse dennes efterträdare.
Lars Hjortsberg föddes i Stockholm den 22 november 1772, det vill säga det år som Gustaf III genomförde sin oblodiga statsvälvning (den 19 augusti). Knappt sex år gammal skrevs Hjortsberg in i Kongl. Spectaclen och var även med vid Operahusets invigning 1782.
Fem år senare, 1787, spelade han turkgosssen Ali i Carl Michael Bellmans pjäs ”Värdshuset”, framförd som ett trevligt friluftsspektakel på Kersön i samband med att den nya vägen till Drottningholm invigdes.
Efter denna första framgång knöts Hjortsberg som “garcon bleu” till Gustaf III. Så kallades kungens kammarlakejer efter färgen på kostymerna. 1789 kreérade han huvudrollen i Kexéls pjäs “Kapten Puff”. Han var bara 17 år. Rollen som den egocentriske storprataren skulle följa honom livet ut.
Redan som tonåring knöts Hjortsberg alltså till den svenske kungen, vars minne han bevarade med den största trohet och vördnad. Efter 1792 gick han varje år sorgklädd mellan den 16 och 29 mars fram till sin egen död 1843. Efterföljansvärt! 1790 åtföljde Hjortsberg Gustaf III till det ryska kriget, deltog i slaget vid Svensksund och erhöll också Minnesmedaljen efter den storslagna segern. Samma år utsågs han till Lecteur och Bibliotekarie på Haga slott.
Gustaf III:s död 1792, följd av Bellmans död tre år senare, var två tunga slag för Sällskapet Par Bricole. Vid Kommendörssammanträdet den 30 mars 1795 hölls en högtidlig parentation över Bellman, ledd av Kexél och Oldenburg. Slumpen fogade det så egendomligt att Lars Hjortsberg samma dag råkade inträda i vårt sällskap. I Par Bricoles matrikel har han medlemsnummer 860. 1795 var han en erkänd skådespelare, och en av ytterst få som lyckades vinna Bellmans vänskap på dennes äldre dagar.
I Par Bricole upptäckte Lars Hjortsberg många fler bekanta. “För Kexél var det en livgivande solglimt att under sista lefnadsåret få inviga den unge vännen i samfundets angelägenheter” skriver August Kinberg i sin bok “Par Bricoles gustavianska period”.
Till en början gjorde Hjortsberg mest lycka som Bellmansångare, trots att hans röst var “beslöjad och inte utan näsljud”. Även litterärt arbetade han för Par Bricole och skrev Barbaratalen åren 1803, 1811 och 1814.
År 1809 erhöll han RGK-graden, 1812 den högsta graden, RSK. 1820 utsågs han till Storkansler, följande år blev han Deputerad Stormästare och 1822 ny Stormästare. Han var inte 50 år fyllda, en av de yngsta någonsin att bekläda vårt högsta ämbete. Här fungerade han i åtta år, alltså till 1830, och lade under den tiden en fast grund för bricoleriets fortsatta existens. Bland annat ledde Hjortsberg invigningen av Bellmans byst på Djurgården den 26 juli 1829.
Historien om hur det gick till är välbekant (eller borde åtminstone vara det!). Hjortsberg förde Bellmans änka Lovisa till en hedersplats, varifrån hon kunde se sin geniale, döde make hedras av det nya kungahuset, av bricolisterna och allmänheten.
Men Hjortsberg bidrog även på andra sätt till bricoleriets utveckling. Som Sveriges främste skådespelare hade han en stor krets av talangfulla vänner, vilka gärna sökte inträde i det sällskap där han var Stormästare.
Par Bricole växte hastigt till i numerär och kvalitet. Alla med smak och intelligens drogs hit, sångare, skalder, muntra kvickhuvuden och skickliga administratörer. Under Lars Hjortsbergs tid instiftades Jubelkommendörstraditionen, som fortfarande lever kvar med oförminskad kraft. Likaså inrätttades Drätseldirektionen – för att hålla bättre reda på Par Bricoles finanser.
Den tillgivenhet som Hjortsberg överallt väckte födde snart förslaget att samla ihop medel för att bekosta ett porträtt i olja av Par Bricoles Stormästare. Det avtäcktes på Vårhögtidsdagen 1823 och hänger numera i Westerstrandska rummet.
Ordensskalden J D Valerius sjöng:
Du lämning från en annan tid
vars ära och vars lust du nämndes
o! vile över dig den frid
som åt den redlige bestämdes.
Själv utan konst, på konstens höjd,
du henne till natur förvandlat,
och i ditt allvar, i din fröjd,
du har ej spelat, du har handlat.
År 1830 avsade sig Hjortsberg Stormästarskapet i Par Bricole för att i stället ägna sina krafter åt skådespelaryrket samt sin stora familj. Sista gången han framträdde på scen var i december 1842. Ett halvår senare dog han av slag under ett besök i Nyköping sysselsatt med att binda upp rosenstänglar i en trädgård. Han ligger begravd på Nyköpings kyrkogård.
I samband med att Lars Hjortsberg nedlade sitt ämbete i Par Bricole, skaldade Berger;
TILL LARS HJORTSBERG, DÅ HAN NEDLADE SITT STORMÄSTARÄMBETE 1830
Närma dig till avskedsbålen,
varme, trogne bricolist!
Tänk uppå, vid avskedsskålen,
vad du ägde, vad du mist.
Vet, i dag har glädjekungen
lagt den gyllne spiran ner.
Offret sker;
sångare, sjungen,
lutans toner följa er!
Ack, farväl! Det glada sinnet,
ordning, kraft och mildhets ro
gav han i förvar åt minnet;
evigt där de skola bo.
Men I Bröder, fröjden eder,
ännu lever glädjens Far!
Skön och klar
solen gått neder,
aftonstjärnan glimmar kvar.
“Vinet är för torra gommen
såsom vatten för en kvarn”
– så ännu på ålderdomen
sjunger han för Bacchi barn.
Så han lovat bland oss kväda
med den sköna stämman än;
här igen
skall han oss gläda
mången gång, vår Far och vän.
Må bland oss han länge trivas
med ett liv för nöjen stämt.
Må vi njuta, må vi livas
av hans fria, milda skämt!
Skål för gamle glädjekungen,
ljusne våra sorgemoln!
Fram till bål’n!
Sångare, sjungen,
hurra sen för denna skål’n!
Texten är – som sagt – av Johan Wilhelm Berger, dåvarande G.C.M. Melodin är från Carl Michael Bellmans “Ack, vad för en usel koja!”
År 1984 instiftades Lars Hjortsberg Medaljen – LHM – i Par Bricole, utdelad för “mycket hög talang och lyskraft liksom framstående administrativ gärning”. Den är mycket vacker.
Text av Martin Stugart, tidigare publicerad i PB Moderlogens medlemstidning EVOE